Drömmarna kommer och drömmarna går, i Verre Dellfjords Mack!
Oftast samma personer men olika typer av dömmar. Ibland bråkar jag med dem och ibland är vi bästa vänner.
När jag vaknade var jag tvungen att tänka ignom vad jag drömt och fort som tusan efter frukosten skrev jag ner den. Jag valde att skriva som en novell föratt slippa alla stödord så jag har inte drömt det riktigt så detaljerat men näst intill.
*Låt oss kalla honom X.*
Jag stod i ett rum – förmodligen en typ av vänthall till den stora salen med alla stolar och den stora scenen. En Musikal av något slag skulle just äga rum när han kom. Jag stod och väntade på Michelle och Anna när X dök upp. Han tittade snabbt på mig men vände sedan bort blicken – samma sak gjorde jag. Efter bara några sekunder kom en tjej gåendes mot honom och jag kände igen henne från alla foton jag sett. Han hälsade glatt på henne och jag kände ilskan stigasom en ... som på en termometer. Var det de två nu? Var det hans tjej?
Kort därefter dök ytterligare en tjej upp och även denna kände jag igen. Jag hade träffat henne förut och aldrig riktigt gillat henne. Hon kramade om honom och han kramade om henne och i samma ögonblick kunde jag skymta att han slängde en blick åt mitt håll – mer som ett hånflin.
Jag kände ilska men samtidigt glädje. Jag var inte arg på honom utan på tjejerna vid hans sida. Han hade trotts allt sagt at han inte hade några känslor för mig så jag hade kommit över det och gått vidare men gammal kärlek rostar aldrig som de säger.
De gigantiska dörrarna in till den stora teatern öppnades och allt folk i väntrummet forsade in som en väldigt stark ström. Jag, Michelle och Anna satt längst bak på några bord, då alla platser var upptagna. Jag kunde från min plats se X och hans så kallade ”vänner”. De satt i mitten på höger sida.
Under hela musikalen slängde jag blickar mot hans plats och kunde se hur han skrattade och fjantade med dem.
Jag kände ingen riktig ilska, mer en avundsjuka att inte få skratta med dem.
Jag kunde ibland skymta blickar från hans håll mot mig men jag brydde mig inte. Jag a min energi på att förstå och hänga med i musikalens handling.
Efter musikalens slut hade jag sagt farväl till mina vänner och stod nu på en sandstrand – som låg alldeles intill teatern. Jag tittade ut mot havet och längtade mig bort, bort till en värld utan gränser och känslor.
Medan jag stod där barfota i den kalla sanden och med vinden som ryckte tag i klänningen såg jag någon komma längs med stranden. Jag kände genast igen siluetten. Det var X.
Han gick fram mot mig och tittade mig djupt i ögonen innan han öppnade munnen.
”Det här är löjligt” sa han.
Jag stod tyst med ett kallt och oberört ansiktsuttryck. Vad han än ville säga så kunde han bara säga det rakt ut.
Plötsligt satte han sig ner på knä och tog fram en sån där liten ask de har i filmer. Jag visste direkt vad det var och vad han gjorde.
"Vi vet båda vad vi känner för varandra”, sa han och blev tyst en stund medan han öppnade asken och jag fick se den vackraste ring jag någonsin sett. ”Vill du gifta dig med mig?”
Jag visste inte vad jag skulle säga. Visst jag hade känslor för honom men att gifta sig var väll att ta i? Jag kom att tänka på alla gånger jag påpekat folk i min ålder som gått och förlovat sig. Jag var själv inte äldre än 19. Jag kunde väll inte gifta mig redan? Jag tänkte på min syster och mamma. Så många gånger vi sagt att man inte ska gifta sig med första bästa. Jag tittade på honom med hans förväntansfulla leende och glimten i ögat. Jag ville säga nej men jag ville inte såra honom och hans känslor. Han hade trotts allt vågat ta steget och fria. Och dessutom, hur många killar vill höra ett nej av personen han friar till? Jag kunde ju säga ja och sedan skjuta upp bröllopet till mycket senare. Vad jag än bestämde mig för så blev det fel på något sätt. För en lång tid hade jag hoppats på att få vara hans, hans enda, men det blir inte alltid som man hoppats på. Nu hade jag chansen att han skulle bli min. Skulle jag ta chansen?
”JA!” sa jag och log stort.
Han reste sig upp och såg ut att vara den lyckligaste människa på jorden.
Jag kastade mig om hans hals och kysste honom i ett vattenfall av tårar.
Kanske borde jag bli författare en dag x) idéerna jagar mig även på nätterna. Vet ej hur många påbörjade "böcker" jag har nu men det är ca 20 tror jag varav en är klar och en är halvklar.
-Slaget om Kantaskogen - fantasy - klar
-Omöjlig kärlek - fantasy - halvklar
Jag gillar det och det får mig att sväva bortom tid och rum till min egen fantasivärld.
